Att man kan längta tillbaka så mycket!

Sitter just nu och kollar på "förlossningskliniken!" att man kan längta tillbaka så mycket. Jag minns den dagen så väl, den dagen som snart var för ett år sen. Jag minns smärtan och allting. Så himla väl. Jag minns hur jag pustade ut när han var född, hur jag sakta la ner min arm med lustgasen i handen. Hur han luktade, till o med hur hans bajs luktade när han var född och ett tag där efter. Allt har gått så himla fort. Tänk när man fick åka hem från BB. Vilken underbar känsla. i åkte hem, vi, våran nyblivna lilla familj. Med vårat lilla knyte på 3230g och 50 cm. Herregud. Han är så himla stor nu. Älskade hjärtat! När jag hör vissa låtar så påminner de om när jag va tjock. Och vissa när han föddes. Vissa när vi satt i bilen påväg hem från BB ..

Vi vet när vi ska ha nästa barn. Och jag längtar så jag blir tokig .. Tänker inte gå ut med när. De märker ni! ;)

Hur mycket kan man älska en människa. Helt otroligt.

Är så fruktansvärt rädd att någonting ska hända våran underbara Filip. Jag vet att man inte ska tänka så. Men de gör man som förälder. Varje dag säger jag och Linus hur mycket vi älskar honom. Och hur fin o söt han är. Till honom. Nej, han kanske inte förstår. Men de känns bra för oss.

När jag tex kollar på kläder till honom. Så måste jag köpa något annars får jag dåligt samvete gent emot honom. Konstigt, jag vet! Men han ska ha allt, våran älskade prins!



Inte ens ett dygn gammal.
<3>